Har varit 3 tuffa dagar på senaste. Mamman är ute och reser så jag har dem två äldsta helt på egen hand (pappan jobbar mer eller mindre 24/7). Att ta hand om en 6åring och 7åring som inte ens vet hur en vattenkran fungerar det kan allt vara krävande vill jag lova. Ooooh, så mycket gnäll det har varit och mer än många tårar har varit fällda för guuuud ändå vad dum au pair dem har som faktiskt tycker att dem ska plocka bort efter sig själva. Eller spola efter man varit på toaletten - och för den delen faktiskt torka rumpan själv. För det vill dem allt försöka slippa undan av ren lathet. Det kanske säger en hel del om hur mycket dem faktiskt gör själva?! Har det gått för långt då? Det tycker nog jag! Fast idag har det allt varit rätt lugnt. Dem har allt börjat förstå vad det jag har trugat på med i tre dagar innebär: Man måste göra även dem tråkiga bitarna som att städa bort efter sig själv för det kommer då minsann inte att finnas någon som springer dem baki häcken resten av livet för att göra deras skitgöra.. Jag känner mig nöjd av vad jag åstadkommit. Vi får la dock se hur länge det kommer sitta, för imorgon är mamman på ingående igen och om jag känner dessa barn rätt så kommer hela "torka-rumpan-själv-läran" vara som bortblåst. Som att den aldrig ens existerat! ..Fast det var ju det där med att jag aldrig tar ut något i förskott ja.. Jag kanske har allt för förutfattade meningar även denna gång. För igår när jag färgade håret på egen hand behövde jag inte hata någon. 10min färg = absolut ingen skillnad! Så allt hat och alla aggressioner hade jag tagit ut heeelt i förskott. Kanske blir samma sak även denna gång? - Man kan ju alltid hoppas!

Kan ju även slänga in en liten egobild där ni ser resultatet av min hårfärgning.. - Precis som innan!

Goder natter