Det känns nu att jag börjar komma en bra bit på vägen och det är MYCKET blandade känslor. Jag är snart där - i London! Jag får ännu mer resfeber (om möjligt) bara jag skriver namnet på staden. Gud, jag känner så mycket som jag inte ens kan sätta ord på. Det finns så många fjärliar inom mig som bara väntar på att få prova sina vingar och flyga iväg - Samt så många fjärliar som bara vill stanna där inne och bygga bo i all säkerhet och bekantskap. Det här är bland det jobbigaste jag varit med om, och det värsta är att min resa bara har börjat. Men, vad är livet utan att ta några chanser?! Vill man så kan man - helt enkelt!

Har haft 3 god vänner på besök ikväll - Mängda uppskattat! :) Fina Hanna som gjorde en skildring på papper om hur mitt liv kommer att se ut inom två dagar (!!!!!) Mina nära och kära som är hemma och umgås och har kul, medan jag sitter ensam i England med 4 små barn som jag knappt förstår eller kan luska ut vad dem försöker få fram för ord med deras engelska jollrande. Hur ska det gå?

Näe, gud vad jag överdramatiserar. Men det är väl ändå bättre att vara inställd på det värsta för att sedan kunna inse att, fasen vad mycket bättre det här var än vad jag faktiskt trodde. - Det tror jag iaf :)

God natt mina vänner :)