Nu sitter jag vaken bara för att och bara tommar. Det kryper i hela kroppen på mig och det kliar i mina händer och fötter för att det är så mycket jag vill för tillfället men inte kan göra något åt. Jag vet inte riktigt varför, men allmänt irriterad på livet är jag. Trött är jag också som tusan. Ögonlocken blir av någon underlig anledning 1 ton tyngre när klockan har passerat midnatt. Varför är det så mån tro? Och kassarna under ögonen är nog större än störst. Även större än dem jag brukar komma hem med från Primark. Speciellt den senaste vändan då jag handlade tio tröjor till mina älskade bröder, 2 klänningar, 1 kjol, 1 kofta och en massa strumpbyxor till mig själv. Hur i hela fridens dagar har jag tänkt få hem allting egentligen? Jag skakar på huvudet  och tar mig för pannan när jag tänker på min egen optimism. Det kommer bli en dyr historia att ta sig hem känns det som. Huvvaligen - vill inte ens tänka i dem banorna.

Herr Åskar har varit på besök under mest hela den regniga dag vi haft idag, med sig hade han tvillingarna Blixt och Dunder. Dem ställde till med ett sju jädra kackalorum då dem fick för sig att kasta en massa hagel över hela London. Jag tror tammetusan att vartenda billarm gick igång. Jag tror nog även att bilarna som inte har larm på något magiskt sätt kunde göra en massa oväsen av sig iaf, för jisses vilket brakkalas det var där ett tag. Nästan så att ljudet fortfarande studsar emellan väggarna (eller så är det helt enkelt väääldigt tomt i mitt huvud, så it's all in my eget head). Kan vara så!

Idag gick jag ut och åt middag på restaurang i min ensamhet (oj, det lät fancy - som att jag slog på stort). Här i huset så frågar dem inte ens ifall jag vill äta med dem på helgerna. Jag är helt utesluten. Fast lika glad för det är jag men gladast är nog magen - inte så att dem har den godaste maten i detta hus (läs; land) Hur som helst så tog jag mig en prommis till Burger King (inte så lyxigt som jag fick det att låta ovan). Det var bland det bättre jag ätit under min vistelse i England, men näe, inte ens det var bra. Burger King i Sverige är bra och man tänker ju att det borde vara samma lika, men icket. England har ingen bra matkultur skulle jag nog våga påstå. Appropå Englands matkultur - Jag hittade en receptbok i någon butik härom dagen. 100 sätt att tillaga dina Heinz Baked Beans på. Det är ungefär det deras kost består av. BAKED FUCKING JÄVLA BEANS. Till allt. På mackan, till kycklingen, till pastan, till tonfisk, till fiskpinnar, till grytor, till allt. Gå in i vilket kök du vill i hela England och du kan garanterat hitta baked beans där. Kan man bli mer less än less eller? Isåfall är jag det. Om jag ens skymtar en burk baked beans i mathyllorna hemma i Svea rike så ska jag ta första bästa tillhygge och mosa dem till något oidentifierbart också ska jag med det mula alla som försker bjuda mig på det. Hata är ett starkt ord, men jag tror bestämt att jag hatar han som 'uppfann' dem där sablarns små bönorna i den där sliskiga tomatsörjan. Han fick nog mänskligheten att gå 10 steg bakåt i utvecklingen, men tur för honom så har uppenbarligen inte mänskligheten förstått det än. Jag förstår mig då verkligen inte på denna baked beanshysteri. Det är för mig en gåta.

Bara för det så kommer jag väl drömma mardrömmar om antingen Heinz i egen hög person eller om en hel baked beansarmé som vill ha ihjäl mig för att dem inte vill att jag ska revolutionera världen och få dem att upptäcka hur taskiga smaklökar dem har. Så nu ska jag nog sluta ögonen för en fruktad sömn fylld av arga små baked beans som attackerar mig med vattenpistoler fyllda med tomatsörja (jag vet att åtminstonde Sandra får bilden i sitt huvud). Jag gruvar mig redan.

..Borde jag förresten ställa om klockan i natt? Det borde ju vara samma omvridningar (ett helt nytt ord?!) i detta land. Får nog höra mig för imorgon.

Eftersom det av någon anledning inte gick att ladda upp bilder så fick det bli ett ruskigt långt inlägg istället. Ni som klarat er så här långt har gjort det bra! - Tappra själar är vad ni är.

God natt!