Ingenting går som det ska. Ingenting! Hela livet är emot mig och framför allt den här förbaskade staden. Hela dagen har varit helt åt fanders. Jag ska aldrig mer träffa människor igen. ALDRIG! Blööö.. Om jag skulle styra över världen skulle den se helt annorlunda ut. Då skulle man för det första inte behöva köpa bussbiljetter från en liten jävla automat som bara lurar en på en jävla massa pengar. För det i sin tur leder till att man inte får någon biljett och alla ens mynt tar slut och då finns det inte längre något hopp. Jag fick inte ens fylla på mitt Oystercard (buss och tunnelbanekort) för att jag bara hade £20 att betala en topup på £5. Så då står man där - Utan biljett, småpengar eller resor på kortet. Mina tunnelbanelinjer har dessutom varit nere hela dagen. Just dem två jag använder. Sablarns, jävla skit!

Men nu måste jag ut! Jag vill inte, jag vill inte, jag ville inte! Jag vill aldrig stöta på mänskliga varelser igen. Dem gör mig bara arg och irriterad (tänkte att jag verkligen måste poängtera det ifall ni missat).

Efter att ha åkt buss i 1 timme (jaa, jag kom med en buss tillslut), gått i 1 timme och 30 min och åkte taxi i 20 min så måste jag  dessutom stressa häcken av mig. Ska nämligen ut ikväll. Måste gå dit jag ska. GÅ!  Det har hela min vistelse här bestått av. Det är det enda dem göra i London. Stackars människor som inte vet något mer och bättre om världens färdmedel.

Detta var cirkus en hundradel av mina missöden idag, så jag har rätt till att vara riktigt less. Just so you know!

Hela poängen med detta var att säga; BOSÄTT ER  ALDRIG TILL LONDON! huuuga..