Blev en tung morgon idag. Pappan har åkt iväg för att åka skidor i Norge, så jag och mamma Kate ska vara ensamma med kiddosarna hela helgen. Börjar bra? - Njaa, jag som såg fram emot ledighet och att faktiskt få tid till att se mig om, men icket!  Men det blir värre än så! ...Kate åker nämligen iväg till Österriket nästa torsdag för att åka skidor och kommer inte hem förrän på måndagen.. Dan jobbar hela dagarna så jag ska vara själv med ungarna  hela tors, fre, mån.. Hur ska det gå hade dem tänkt? Från kl halv åtta på morgonen till typ 8 på kvällen! Hela huset kommer att vara bananas.. Sååe, mina första veckor här kommer att bli tunga, ensamma och frankly rätt så tråkiga, men dock jäääkligt innehållsrika! Gud, jag gruvar mig redan. Hur i tusan ska det gå med minstingen som aldrig har varit ifrån mamma en längre tid, och som dessutom har en ny au pair. Gosh! Det kommer att bli spännande och se hur den helgen slutar.

Iaf.. Idag har jag fått mig en långprommis. En oplanerad/ofrivillig långprommis.. - Jag gick vilse, haha! Efter att jag varit med Molly på någon specialklinik (dem berättade inte förrän jag kom hit att hon har ett handikapp, dock inte så gravt, men ändå) och efter att jag lämnat av henne på skolan så var det kört, haha! Jag trodde mig innerligt veta väga, men oooh no! Skulle ha tagit med mig kartan, det skulle ha besparat mig en timme av min lediga tid som nu ägnades åt att storsa runt i cirklar som en fåne. Haha, brevbäraren var och körde runt i de här kvarteren, och efter att han sett mig typ 5ggr så gav han mig en blick som sa; Okej, ta dig för fan i kragen och fråga åtminstonde någon om vägen, din stackars lilla sate! - Angående alla vänliga gammla gubbar som finns överallt som agerar skyddsänglar för barnen - man tror sig ha dem över hela staden, men det måste vara ett arbete dem utför av något slag, för då inga barn finns ute och skrapar upp knäna så finns det bara sura små skrumpna gubbar.

Föräldrarna verkar ha "doldt" en hel del för mig innan jag kom hit. Förmodligen för att försöka få dem själva att framstå så bra som möjligt. Det gör mig arg! Trodde dem inte att jag skulle märka något när jag kom hit eller? Det är både stora som små saker, men dem små sakerna räknas också. Är det inte lika bra att få den bittra sanningen svart på vitt så att man inte behöver bli besviken på vägen? Eller besviken kanske inte är rätt ord, men man tappar en hel massa respekt för dem iaf. - Tråkigt att det måste bli så, tycker jag!

Jag skulle behöva ge mig på Londons gator igen för att hitta något WaitRose (typ ICA).. Men då finns det en viktigt fråga i det hela; åt vilket håll ska jag börja gå? Inte så att jag kan ge mig ut vind för våg för då kommer det garanterat att sluta illa. Då kommer jag sluta upp gråtandes i någon gränd när spöktimmen vankas, och det vill vi ju inte! Ingen är hemma heller så det är ingen som kan peka ut på kartan vart det finns, och konstig nog så finns det inga skyltar i detta land..
- 'Skyltar, vad är det för något? Går det att äta?'

Soo long lads! // Gosberton road 110 SW12 Balham London England