Jag saknar doften av hemma - mitt och Mikaels hem. Jag saknar att somna på natten omslingrad med den jag älskar. Jag saknar att på morgonen få vakna brevid den som får mig att må som bäst. Jag saknar alla morgonpussar Mikael tar sig tid till att ge mig hur sen till jobbet han än må vara. Jag saknar att inte ha min älskade familj på gångavstånd (även om man allt för sällan går för det). Jag saknar att kunna kliva upp och äta frukost ur min egen kyl - frossa i norrmejeriers mellanmjölk och youghurt. Jag saknar att gå in i min walk-in-closet för att ta fram dagens kläder. Jag saknar att flera gånger i veckan stressa iväg till ett jobb där jag faktiskt trivs och tycker om mina arbetskamrater. Jag saknar alla kvällar the golden quatret vanligtivs brukar umgås på. Jag saknar att laga mat tillsammans med min älskling - bara att få duka bordet tillsammans är något man underskattar!. Jag saknar att kunna använda krydda i maten. Jag saknar att kunna torka mina kläder i ett torkrum. Jag saknar att tända hundratals ljus omrking mig när vardagen känns alldeles för trist. Jag saknar att vilken som helst tid på dygnet kunna stå hur länge jag vill i min egen dusch, kanske klippa tånaglarna i 20 min om jag skulle vilja det. Jag saknar att faktiskt kunna helslöa en kväll framför tv i brist på ork för några kraftansträgningar. Jag saknar att kunna vika mig av skratt - eller ens att få sig ett gott skratt. Jag saknar den svenska telefontaxan. Jag saknar att få hålla MIkael i handen dag som natt. Jag saknar det svenska språket och framför allt den norrländska/umeanska dialekten. Jag saknar mina och Mikaels sista-minuten-handlingar vi ständigt gör på Maxi. Jag saknar att inte ha stenkoll på varenda lite vrå i staden där jag bor. Jag saknar falukorv och köttbullar. Jag saknar den tiden då jag knappt visste vad baked beans var för något. Jag saknar till och med mina fina kökshanddukar som jag själv valt med omsorg. Jag saknar att kunna lyssna på musik dygnet runt. Jag saknar att kunna vara mig själv. Jag saknar allt som är hemmavant.