Shit alltså, jag tror dem har ändrat tidtabell och grejer för tågen som går just här utanför, för nu skakar huset mest hela tiden. Undrar helt seriöst vad det ligger på på richterskalan! ... Kan människor verkligen vänja sig vid att bo såhär?  Som små löv som fladdrar runt i ett träd en stormig dag. Dessutom har jag alla plan som lyfter från Heathrow ovanför mig och det mina vänner, det är så många varje timme så att mina fingrar och tår tillsammans räcker inte ens till att räkna! (Jag kan inte räkna till mer än vad mina fingrar och tår räcker till, så att ni för nöja er med vetskapen om att det är MÅNGA plan som går därifrån!!)

Maisie (3åringen) är iaf hur söt som helst! Prata heeela tiden - nästan så att man kan bli less. Men till stor del så tillför hon bara glädje, även om inte det är hennes tanke alla gånger. I morse när vi satt i bilen för att skjutsa runt till olika skolor, kliniker och tandläkare å aa, det vette fan och hans moster, så fick jag världens hostattack (är ju som sagt inte allt för kry). Maisie ger då Kate en utskällning: - Mum, you can't drive that fast, there are bumps everywhere and Emelie could almost die couse of that, can't you hear?! You drive like a hairy bottom!! - Haha, helgo eller vad?! Här försöker hon liksom rädda mitt liv och det enda jag kan göra är att skratta åt vad hon sa.. Stackars lillen! :)

Har fått en massa nummer till olika au pairer och en fågel viskade i mitt öra att mitt nummer har spridits med vinden till en hel drös as well. Får se hur det blir med det sociala livet. Just nu känns det ju rätt så hopplöst, mitt sällskap om dagarna är Freddy 1 år.. Det funkar ett tag men man kan behöva sitta ner och tjattra lite med någon som inte suger på sin tumme, dregglar ner hela sin tröja utan vetskap och någon som faktiskt har fler än fyra tänder. Helsöt - Men bara i lagom dos, hehe! Men om inte annat så kanske jag kan börja hänga med brevbäraren, han känner ju som mig vid det här laget.. Då får jag sällskap + att jag lär känna området.. Hmm, när jag la fram det så lät det inte som en så dum idé ändå?!

Skype räddar mina dagar iaf - eller rättare sagt räddar det mitt hopp om livet! Har mer kontakt med familjen nu än vad jag har när jag faktiskt är hemma. Så när jag kommer hem kommer jag inte behöva berätta något om hur mitt liv har varit i England. Kan ju vara.. hmm.. bra?! Jag kommer inte ha något att bli uppdaterade om heller, jag fick tillochmed följa med Sandra in på toaletten idag för att se hur hon stylat toaletten.. Mycket fint det blev med alla bruna fläckar på väggen, syster, bra jobbat! haha, skämt och sido - Jag ska också på jakt efter sånna där korgar när jag kommer hem :) Puss på alla goda, raringar där hemma! Saknar & älskar er i massor!

Nu ska jag ha ett efterlängtat videosamtal på skype med min kära karl, sen blir det att sova! Det kommer inte bli mycket av den varan de närmsta veckorna har jag en känsla av! GOD NATT :)