Vad jäkla sorgligt alltså. Detta är min dag i en bild. Något annat har jag nog inte åstadkommit. Men det här är vanligtvis vad mina dagar brukar bestå av. Mycket spännande och innehållsrikt. Trot elller ej men det är ett varierande jobb jag har. Det är ju faktiskt både rutiga, randiga, lila, vita och blå skjortor. Det är dessutom olika märken på dem alla. Toppa det om ni kan ;)

Om jag skulle dö här borta på grund av alla psykiska påfrestningar som jag ständigt utsätts för (läs; den extremt tråkiga strykningen jag hela tiden måste truga på med), så lova att ni flyger hem mig iaf. För här borta verkar människan inte ens vara värdig en stabil gravplats. Det ska vara flexibelt att bara byta ut när det börjar bli ont om plats. Därför så lutar gravstenarna mot ett nedkilat järnrör i marken, också är dem fastbundna med ett rep runt om så att dem inte ska åka omkull. Det är en för hemsk syn vill jag lova. Och nästan ännu värre är att alla hemska londonbor använder kyrkogårdarna som genvägar. Folk har så brottom i denna stressade stad så dem bryr sig inte om att den nedtrampade gräsmattan dem valt att använda som genväg faktsiskt korsar ett sista vilorum.