Londons hemmafruar: Dem är alla kvinnor som passerat 45 och de har 4 barn vardera mellan 7 och 1 år. En gång i tiden så har varenda en utav dessa kvinnor faktiskt varit framgångsrika och rest världen över och arbetat i fjärran länder. Dem har glatt kunnat säga att dem är självständiga och har jobbat sig upp från botten till topp och lever på vad man dem själv slitit för att uppnå. Och på denna resa har dem aldrig behövt att bry sig om någon annan än sig själv. Bara jag, jag, jag! Fast någon tanke har dem väl kunnat lägga på dem dussintals "pojkvänner" dem haft i världens alla hörn när deras karriär verkligen var som hetast. Men när dem sedan började komma uppemot deras 35e levnadsår så började dem faktiskt att inse att den biologiska klockan tickar. - Vad ska jag göra av det? Jag måste hitta någon karl bums och skaffa barn. - Sagt och gjort! Hela gifta sig -köpa hus -skaffa barn -dilemmat är nu över.. Men hur i hela friden ska jag kunna leva utan denna "jag-mani" jag haft under större delen av mitt liv? Jag kan ju faktiskt inte vara hemmafru på heltid, jag måste ju trots allt ha tid över till mitt liv också. Vi hyr in en barnflicka vettja så får hon sköta den biten. En städerska så jag aldrig behöver oroa mig om det och sedan en alltiallo som jag kan ringa så fort jag vill sätta upp en ny tavla, installera datorn, rensa avloppet, måla - you name it! För jag måste ju som sagt ha tid för att tvätta och föna håret hos frisör för £20 var tredje dag (det finns ingen som fönar ditt hår så bra som på salong), göra pedikyr och manikyr en gång i veckan, klä mig som att det vore galamiddag vareviga dag (trots att dagen kommer sakna väsäntligt innehåll), äta lunch med mina vänninor (offentligt så är alla vänninor on this side of the pond), och bara allmänt sätta sprätt på pengarna som mannen drar in varje månad.

Det är en evig tävling dessa hemmafruar emellan när dem möts upp på skolgården för att släppa av barnen på mornarna (den stunden är deras höjdpunkt där dem får glänsa och visa upp "den perfekta ytan", så för guds skull, vad du än gör, TA DEN INTE IFRÅN DEM). Vi har minsann råd att köpa märkeskläder till hela familjen och guuud vilket flott semester vi ska på i sommar.. Har du sett våran nya bil förresten? Vi bytte in den gamla skrothögen (från 07)! Jaa Gud ja, och ikväll ska vi ut och äta middag på "The River Cafe" (den mest kändistäta restaurangen du kan hitta i London) visst priserna är ju sååå höga men det kan man gott betala en kväll i veckan (man vill ju inte verka allt för överlägsen ekonomiskt). Också står dem där med sitt blekta leende och nylockade hår som dem var tvungen att gå upp före tuppen för att hinna med för att glänsa i 10 minuter på skolgården. Och satsiken vad mina skyhöga skor får mina fötter av vilja avlida.. Men äh, det ser bra ut!

Själv kommer jag som från en helt annan värld när jag sover till 07.35 då jag börjar 07.45. Slänger på mig mjukisarna även denna morgon, sätter upp håret i en lagom slarvig toffs (vore ju för hemskt att se för pryd ut) för att sedan gå ner och ge barnen ett faktiskt kärleksfullt bemötande sådär på morgonkvisten.  - Men att hysa känslor och faktiskt visa dem.. vad ska det egentligen vara bra för? Så länge JAG är nöjd med mig själv så är allt i sin ordning..

Jag tror att man blir mer självupptagen som hemmafru i denna stad än vad man skulle vara ifall man hade ett jobb/en karriär på sidan av familjen. - För det går faktiskt att kombinera båda! Tror att det skulle vara till det bättre..