Utväxt som skulle kunna mätas lika lång som kinesiska muren. Inte nice! Därför ska jag nu göra något jag aldrig vågat förut (man måste ju ta till med alla konstiga, kostnadsfria knep när man är arbetslös) jag ska låta Mikael hjälpa mig att färga skiten eftersom jag för tillfället inte kan böja armen riktigt som jag vill. Det här är vågat. Jag är modig nu. Kanske för modig. Jag hoppas iaf att jag får ha kvar mitt hår. En del av det åtminstonde.

Djupa andetag genom näsan.

Du kommer inte att bli skallig!