Sitter och kikar igenom min mail och blir chockerad över hur mkt skit jag har i den. Jag som tycker att jag inte gör annat än och rensar den så fort jag klickar mig in där. Men jag fick dock ett bevis på att den inte är så välrensad som jag trott. Hittar nämligen en kvittering ifrån den 26 Januari då jag bokade mitt flyg till London. Det är nästan på pricken 9 månader sedan. Tänk om jag hade stannat tiden ut som vi först kom överens om och kom hem nu? Då är min första och viktigaste tanke... Undra hur många par skor jag skulle haft? - Näe, såklart det inte är.. Min första tanke är huuuur i tusan hade jag tänkt mig det hela med mig och Micke egentligen? Så mycket som vi har hunnit gå igenom sedan jag kom hem. Så mycket som har hänt allmänt! ..Hela den här sommaren? Undrar på vilket sätt de båda alternativen har/skulle  förändrat mitt liv. Jag är iaf glad över mitt val och det har jag att tacka denna sommar för. Men London vill jag fortfarande uppleva mer av. ÄLSKAR staden! ..Och skoutbudet förståss!

Har även en mapp med 4 sidor Au-pairfamiljer som skrivit till mig.. Drygt 130 familjer? Sammanlagt räknade jag på att det var cirka 250 familjer som hörde av sig till mig och ville att jag skulle komma till just dem. Men poff, nu ryker även den mappen.

Men en mapp som får ligga kvar är alla roliga historier min kära far skickar. Det tycker jag om! Här får ni ett smakprov som åtminstonde föll mig i smaken;

Lille Jonny kom in i köket där hans mamma stod och lagade middag. Hans födeslsedag var i dagarna och han tyckte att det var ett bra tillfälle att berätta vad han önskade sig.

"Mamma, jag vil ha en cykel när jag fyller år"

Lille Jonny var lite av en bråkstake. Han hade varit i bråk både hemma och i skolan. Mamman frågade om Jonny  trodde att han hade förtjänat några presenter.

Självklart tyckt Jonny det.

Jonnys mamma som var en kristen kvinna tyckte att han skulle se över sitt beteende det senaste året och sen skriva ett brev till Gud och förklara varför han tyckte han förtjänade en cykel.

Jonny sprang upp för trapporna till sitt rum och satte sig för att skriva...

Brev 1: Käre Gud. Jag har varit en väldigt snäll pojke detta år och skulle vilja ha en cykel när jag fyller år. En röd.

Din vän Jonny.

Jonny vistte att han inte varit riktigt ärlig, hade hade ju inte varit en snäll pojke det senaste året. Så han knycklade ihop brevet och började på nytt..

Brev 2: Käre Gud. Detta är din vän Jonny. Jag har varit ganska snäll i år och skulle vilja ha en röd cykel i present när jag fyller år. Tack på förhand!

Jonny visste att han inte varit riktigt ärlig så han rev sönder brevet och började på nytt igen.. 

Brev 3: Kära Gud. Jag har varit en hyfsad pojke i år och jag vill verkligen ha en röd cykel på min födelsedag.

Din vän Jonny

Jonny visste att han inte skulle kunna skicka detta brev heller till Gud. Han kände sig upprörd. Han gick tillbaka ner till sin mamma och sa att han sklle gå till kyrkan. Jonnys mamma trodde att hennes plan hade fungerat för Jonny såg väldigt ledsen ut. 

"Kom hem innan middagen bara" sa mamman.

Jonny gick ner för vägen till kyrkan och väl där gick han fram till altaret. Han såg sig omkring för att se om någon var där som kunde se honom. Han lyfte upp en staty av heliga Maria, lät den snabbt glida ner innanför jackan och sprang sen ut ur kyrkan. Han sprang hela vägen hem och väl hemma så sprang han genast upp på sitt rum där han skrev ett nytt brev till Gud.

Brev 4:

JAG HAR DIN MAMMA. OM DU VILL SE HENNE IGEN SÅ GER DU MIG DEN SATANS CYKELN!!!

HÄLSNINGAR...

DU VET VEM!


Haha, vet inte om det är mina ålidhemsgener som vaknar till liv men jag tycker att ungens namn skulle gjort sig bättre med typ Ali.. Skulle känts mer genuint. Jaa jisses vad rasistiskt det där lät men det är en smäll jag får ta utan att rikitigt mena det så. Kul var den iaf!