Happ, så gick det med mitt tappra försöka att vända tillbaka på den vridna dygnsrhytm som helgen har lämnat efter sig. Den har bestått av väldigt tidiga mornar.. Dock inte för att jag har vaknat den tiden på dygnet nej, nej, det är såklart för att jag har gått och lagt mig när vanligt folk egentligen stiger upp. Är inte det ett bevis på att det har varit en hejdundrans helg? Det kanske de fyra senaste inläggen i bloggen också kan bevisa iofs?! Har ännu inte hämtat mig från hur härlig "kinesmicke" var. Tråkigt att man förmodligen aldrig kommer att se honom igen.  Han får leva kvar inom mig, Mikael, Hanna och Erica itsället. Det är alltså inte min Mikael som man kanske kan tro utan en helt unik Micke som dök upp lika plötsligt som han försvann, men där emellan hann han lämna ett stort avtryck i oss alla! Haha!

Bättre sent än aldrig så vill jag tacka för en kanoners helg som enligt min mening sker alldeles för sällan. Mer födelsedagspartande och Is åt oss vanliga dödliga, tack!

Eftersom det här är dem enda bilder utav 109 st som man faktiskt ser att det föreställer något så skulle jag bara vilja försvara mig med att det inte är jag som har varit helgens fotograf! Men att klämma in 5 pers av 13 på 109 bilder är väl inte så pjåkigt?