Ligger i sängen med datorn och vänder huvudet mot fönstret och ser hur himlen öppnat sig."Aaaamen vafan säger jag i min tystnad". Ställer mig upp, går mot fönstret för att försöka övertyga mig själv om att det är en illusion och att snön inte alls vräker ner. Jag som trodde att Gud hade dragit upp markisen och änglarna torkat sina tårar för att ge plats åt sol och 15 grader. Hur som haver! Jag reser mig som sagt upp och går mot fönstret. Det första som fångar min syn är inte snön. Det är hur kvinnan i lägenheten mitt emot står vid sitt fönster spritt språngande näck och röker (bör tilläggas att det endast är 15 meter som skiljer oss åt). Jag säger högt för mig själv "Oj, det där är allt en naken kvinna". Hon ser att jag har sett henne och jag drabbas av panik. Tar mig nonchalant för pannan och gunggar ögonen som om det vore en gest av sömnighet. "Pinsamt, pinsamt, pinsamt" är det nästa som kommer ur min mun. Jag vet att hon såg att jag såg. Henne, där, naken. Flashande heeeeela härligheten och hennes två sackosäckar som jag utan svårighet att tyda kan se har haft några tuffa år bakom sig. Jag backar bakåt från fönstret och tar ett djupt andetag. Dee-Dee reagerade vid min första kommentar och har rest sig ur sängen för att få en glimt av naken hud. "Ofta hon är kvar?!" tänker jag. "Hon såg ju att jag såg henne.. Vem springer inte och gömmer sig själv och hoppas att grannarna mitt emot flyttar fortare än kvickt? Det skulle då jag ha gjort". Jag går till hörnfönstret i vårt rum och kikar blygsamt fram för att försäkra mig om att min teori är sann. Men ack, ack, ack nej! Där sitter hon. Rökandes och naken i soffan samtidigt som hon knapprar på datorn. Hon tar upp telefonen. Ringer någon. DISTURBING! Hur många nakna personer har jag pratat med i telefon egentligen? Ingen tanke jag vill ska bli återkommande. Jag backar snabbt bakåt igen. Försöker att nollställa tankeverket - helt förgäves. Nu har hon grott sig in i min hjärnbalk. Min näthinna är för all evighet förstörd.

Och jag som bara ville se lite snö.

Näe, men enjoy din middag som står och väntar i köket nu, Emelie. EN-FUCKING-JOY!

...Välkommen tillbaka, förresten, till denna bloggkavalkad. Nästan så ni inte ens hinner med att läsa allt som postas, va? Näe, just det! Kunde allt tänka mig det!