Jag har redan haft kräftpremiär för sommarsäsongen ("kräft" som i; rödare än jävla rödast och mer bränd än det mest inbrända i vår ugn som aldrig blivit rengjord, vilket resulterade i en rejäl flagning i pannan och på bröst). Grillpremiären är också avklarad och skavsårspremiären är även den undanstökad fastän den inte avnjöts just med samma njutning som grillningen. Och idag har jag sist men inte minst, eller jo, även minst, haft premiär för att fånga flugfän i ögat. Jupp, en liten, liten, liten jävla rackare hittade klart som satan in i ögat på mig. Får man inte panik när man ser den där lille saten kommer flaxandes i ögonvrån? Inte större än en ett sandkorn men ändå ser den större ut än King Kong. Snabbare än kvickt försöker man att blunda i hopp om ögonlocket ska agera krockkudde och slunga ivägen det lilla flygande monstret till andra sidan klotet, men såklart så blinkar man toalt förgäves. Vad trodde man liksom? Plötsligt har detta sandkorn förvandlats till Kebnekaise. Det svider och tårarna forsar. 30 sekunder senare, när man dränkt flugan så vattenruschkanar den ut genom ögonvrån smidigt och lätt. Plötsligt får man en snilleblixt om varför människor går omkring med solglasögon även fast det inte finns en tillstymmelse till sol utomhus. Och dem som gör det innomhus måste ju vara rädd för dem där äckliga blomm- och bananjävlarna.  Ytterligare 10 sekunder och allt är nu glömt och förlåtet. Jag minns knappt ens att vi någonsin mötts, jag och den där förbannade, satans, jäkla.. Jaa, ni kan resten!

Oj! När jag läser igenom texten ser jag att jag borde behärska mig med mina svordommar. Jag skulle kunna skylla på att jag har tix men nog fan vill jag väl allt till himmelen så jag borde absolut inte svära och definitivt inte ljuga.

Imorgon ska vi valborgsgrilla i ett land som inte ens firar valborg. Men fira ska vi göra iaf och vi ska ta lördagen till att njuta av en toalt oförtjänt ledighet. Ljuva livet!

God natt!