Pysselsuget sitter fortfarande i och värdelöst nog så känner jag mig som Lotta på bråkmakargatan som stod helt hjälplös på jul utan någon gran. Suget sitter alltså inte i för att jag upptäckt att mitt tålamod blivit bättre, nej utan för att jag upptäckt att det varken finns något papper eller några bläckpatroner till mig. Inte i hela stan. Helt värdelöst! Men vi kan ju alltid hoppas till Gud att pysselsuget sitter i även nästa måndag eftersom jag idag köpt en hel massa kul att pyssla med och det inte är förrän då som nästa last patroner och papper kommer till den ynkliga lilla hålan vi bor i.

Men något har jag iaf fått idag. Jag har fått en trasig bil. Eller snarare en bil som håller på falla ihop. Förlorade en timme av mitt liv på den där rackarns bilen ikväll. En timme jag aldrig kommer att få igen hur mkt jag än skulle vilja.

Sammanfattning av kvällen blev alltså att bilen håller på att ramla ihop och vi kan inte hitta delarna som förmodligen ligger utspridda på Umeås gator (Umeå kan ibland känns förvånansvis stort - "allt är relativt" är ett begrepp som passar utmärkt in på denna stad). Denna kväll kändes avlägsen från fotografier och pyssel. Det kändes med sugigt.

Over and out!