Pirrar lätt i magen för dem nya steg som är på väg att tas i mitt liv. "Pirrar lätt" var väl kanske en underdrift. Pirrar åt helvete för mkt för att jag ska kunna hålla mig lugn, sansad och bloggskrivande. Nu när jag skriver det så ser jag ju att jag helt totalt har missuppfattat hela konceptet med bloggande. Det kanske är just det bloggen finns till för?! För att skriva och dokumentera händelserna i sitt liv. Få ut känslorna som hör händelserna till. För det som är about to happen är väl utan överdrift det enda som hänt sedan jag blev arbetslös och det innhåller mer känslor än på länge. Ångest som innfinner sig kan räknas upp till tusental. Om ångest kan mätas i siffror, that is!

Styr upp nu Emelie! Börja med att gå och städa garderoben som har legat i kaos sedan Oslo. STYR UPP FÖR TUSAN! The lasy days are over! Näe, ta tag i dig själv också kör vi full fart framåt mot... Jaa, vart vi nu hamnar i slutändan.

..Sablarns! Jag som hade tänkt slänga in en bild upptäckte just att jag tagit bort alla bilder från datorn. Att det lasy days är över startar efter det att jag postat det här inlägget för jag orkar tammetusan inte koppla in den attans externa hårddisken nu.