Crap! Frankly så har jag inte haft någon om helst aning om hur jag skulle kunna ta mig i kragen igen och faktiskt forstsätta att vika ut mig här för er. Jag ursäktar mig själv med att det är sommar. Att jag har tagit mig lyxen till 5 veckors semester eftersom den semester jag kommer att få i sommar inte kommer att bli den längsta av semestrar. Närmare bestämt 10 dagar. Men ack så värdefull den kommer att bli.

Jag har många gånger funderat över vad som skulle vara det perfekta inlägget att skriva om i mitt öppningsinlägg för min comeback. För två veckor sedan trodde jag att den perfekta vardagsåtergivningen skulle kunna vara när jag och Mikael satt stressade och slängde i oss frukost. Tystnaden var total eftersom Sandra har inkvarterat sitt sovrum kombinerat med vardagsrum och kök. Mikael blir plötsligt dödstörstig. Går till kylen och sliter upp dörren för att ta fram ett paket mjölk. Ett glas står upphällt. Han slukar. Tre sekunder senase förändras Mikaels ansiktsuttryck. Hans ansikte förvrängs i totalt äckel och ögonen spärras upp. Hade han inte varit 100% vaken innan han drack mjölken så var han det garanterat nu. Mjölken ser ut som keso och han slänger snabbt ett ont öga åt mitt håll för att jag tenderar att ha tre mjölkpaket för mycket i kylen som jag inte har någon aning om hur länge jag låtit dem husera där inne. Han springen till toaletten och hulkar sig. Jag kan inte göra annat än att skratta. Jag skrattar brutalt och jag känner hur arg Mikael blir på mig för att skadeglädje är mitt modersmål.

Men som sagt.. Jag var inte riktigt säker på att detta skulle vara vad jag ville delge mig av. Men nu har jag hittat det. Jag är stolt över mig själv. Jag är ett sant fan.