Idag har jag gjort debut. En debut som gav samma adrenalinkick som typ första kyssen eller... som första gången man i smyg lyckades dricka i sig en brutal fjortisfylla. Eller, den brutala delen av fyllan gav just kanske ingen kick - snarare tvärt om (hur ofta har man inte sagt till sig själv att man aldrig igen ska se en droppe alkhol liksom) - men den delen när man insåg att man för första gången i sitt liv skulle få vara med om den. Idag fick jag i mig samma dos adrenalin som jag får när jag precis dragit kortet och inser att dem snyggaste skorna i världen just har blivit mina. Men tyvärr var det inte av den anledningen jag fick min kick idag. Det var heller inte samma adrenalinkick som Bella får när hon inser hur hon återigen ska få se sin Edward. Det var en adrenalinkick totalt åt andra hållet. En adrenalinkick som jag gärna hade kunnat leva utan. Mitt hjärta hoppade liksom ur halsen på mig. För idag debuterade jag med första fallet i helvettestrappan på jobbet. Jag var övertygad om att jag skulle dö. Han den röda med horn som sitter där nere och inväntar min dommedag skrattade nog gott där i värmen. 4 trappsteg gled jag ner på mina knän och har förmodligen rivsår som sträcker sig ända till Kina och min armbåge har vuxit sig sin dubbla storlek och intar sakta men säkert en ful nyans av lavendel. Jag landande iaf förjävla snyggt - på knä och med varorna kvar i handen. Impad som fan är jag över att strumpbyxorna höll också. Dem kostade liksom 10 kronor på Primark. Det är bra skit! Ska nog skicka ett brev till Primark och säga att dem gjort ett förjävla bra jobb med mina strumpbyxor. Tack Primark!

Annars är jag just hemmkommen från en trevlig tripp downtown med Isan, där det även intogs middag i form av glassbuffé! - Vissa dagars middag är ju helt klart bättre än andra!

Nu ska jag invänta den mongoliserade halvan av mig själv (Mikael) som är på väg hem från jobbet. Något festligt ska vi nog göra ikväll. Hoppas jag!

Pöss å göll!