Om några få minuter slår det över till att vara nio dagar kvar tills mitt alldeles egna hjärta flyttar hit. Det ska bli så skönt att ha honom i min närhet igen. Det finns ingen som det gör så ont att vara utan som det gör när jag är utan honom (sorry alla som trodde något annat ;P). Att få se hans ansikte det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar DET är lycka (inte för att det är något fel på Sandras nuna, men det går liksom inte att jämföra). Jag saknar dig hur mycket som helst baben. Fy tusan vad jag längtar tills nästa onsdag! :) Då blir det hotell och en jäääämarns massa mys. Måste pussas ikapp allt vi missat under drygt två smärtsamma månader då. Jag älskar dig!