Sitter i vardagsrummet och njuter av en totalt helstädad lägenhet. Det var inte igår. Eller, det har aldrig hänt sen vi kom hit, rättare sagt. 3,5 veckor har vi varit här nu redan. Tänka sig så jäkulskt fort tiden går. Och detta innebär att Mikael kommer om typ 3 veckor. Det finns nog ingen gräns för hur mycket jag längtar tills dess. Inte för att Sandra är ett dåligt sällskap, men det är någonting som fattas alltså. Min Baben! Haha, och våra sambos som trodde att vi var ett lesbiskt par när vi kom hit för att vi delade på en dubbelsäng och verkade göra allt tillsammans. Ingen utav oss ville ha överslafen i våningsängen så det är väl inga konstigheter för ett syskonpar? Att vi tar strider mot varandra som om vi vore ett par som varit gifta i 40 år är en helt annan femma. Det var bara så roligt att dem uteslöt alla logiska förklaraingar när alla andra vi någonsin träffat trott att vi varit tvillingar. Näe, flyttar två tjejer till Oslo och delar på en dubbelsäng istället för våningssäng så blir man helt plötsligt lesbiska. ;P

Att ha såhär fint, rent och fräscht hemma är något jag kopplar ihop med fredagar. När vi var yngre och kom hem vi 17-tiden på en fredag så var det alltid nystädat inför helgen. Stereon stod på och spelade cd-skivor såsom M.L.T.R, Westlife eller The Refreshments och alla familjemedlemmar visste vartenda litet ord som näst skulle komma strömmandes ur högtalarna. Pappa stod vid spisen och stekte köttet som skulle avnjutas till potatisgratäng eller liknande och mamma var nyduschad och gjorde sig fredagsfin framför spegeln. Många bra minnen! Saknar alla mysiga familjemiddagar som vi annars har så ofta. Det är den värsta biten att vara utan när man ska vara ute och flänga i världen såhär. Men fasiken så skönt och uppskattat det kommer bli när vi väl är hemma igen. Saknar er alla underbaringar! Puss på er!