Lördagar är en dag som föräldrarna i Oslo verkar ha fått om bakfoten.  Jag är helt övertygad om att det är någon jäkel som lögnaktigt skyltat om att det är "öppet hus" med "öppen förskola" för familjer hos oss på Lördagar. :P Gärna så stoooooora familjer som möjligt är välkommna. Ju fler barn desto bättre! Och ju fler barn som cyklar runt i butiken med trehjulscyklarna vi har till utställning och desto fler barn som krälar runt på golvet med pull-back bilarna (som dem först gärna slitit upp från en förseglad kartong) som dem har "försten-att-få-fast-sin-bil-under-en-hylla-vinner-lekar" med, det är så bra det bara kan bli. Som att den som gör mest ståhej av sig skulle vinna ett pris. Typ, den förälder som har det barn som drar fram mest grejer utan att plocka bort, den vinner en lyxkryssning i Karibien eller något. Jag vill bara räta ut och klottra över detta missförstånd. Jag vill inte nödvändigtvis behöva känna att jag levt mer under en och samma dag än jag hittills gjort i mitt liv alla dagar räknade när jag kommer hem efter att ha jobbat en lördag på ynka 6,5 timmar.

Who needs a träningskort när man kan jobba lördagar på mitt jobb? När man springer dem där 1000 trappstegen upp och ner till lagret och lyfter kök och bilar som känns som att dem skulle väga liknande vid riktiga bilar och riktigt kök.

Jepp, att överdriva är min thing! "läses bäst med en nypa salt", som det står till höger. Men jag överdriver inte när jag säger att jag sitter tröttare än jag någonsin varit och att jag har det faktum att jag vet att jag har den tråkigaste lördagskvällen någonsin framför mig som ligger och gnager i bakhuvudet gör att jag är sjuuuuukligt neggo idag. Men jag gillar mitt jobb - faktiskt! :) Aldrig under morgonen när jag tar min 30 minuters promenad ner till jobbet känner jag "guuud, vad jobbigt det ska bli". Bara tvärtom! Och aldrig när jag tar min prominix hem känner jag heller att det varit en dag att spy på. Fy fan vad jag har haft tur med jobb alltså! Det får vi allt tacka Isan för som ligger och glassar i Malaysia för tillfället. Ska bli extra kul när hon kommer tillbaks dessutom! :)

Och jag överdriver DEFINITIVT inte när jag säger att det kom in världens sötaste pöjk idag! :) Haha, 2 år som äldst. Han kom in med ett tjurigt ansikte och i handen höll han en påse som han kramade så hårt han bara kunde. Ingen kunde ta miste på att det var HANS påse. Han kollade på påsen.. sneglade lite på leksakerna. Påsen... ännu lite till på påsen... Och leksakerna.. Också gav han efter och valde ytterst noga ut dem finaste leksakerna han kunde tänka sig i hela butiken. När dem sedan kommer till kassan för att betala så frågar mamman med en övertydlig stämma; "Visst går det bra att betala med nappar här" *flört flört*. "Jaa, men visst självklart" svarade jag leende och sneglade på hans, och för tillfället bara, hans påse. Ansiktet drog ihop sig så mycket det bara kunde på den lille. "Så, då får du ge dina nappar till damen i kassan, annars blir det inga leksaker förstår du!". Motvilligt och efter många om och men lämnade han över påsen med sina käraste nappar till mig som betalning för dem nya fina leksakerna han valt att starta ett nytt kapitel i sitt liv med. Oj, så många tårar han ska ha fällt där hemma innan han gett med sig att betala sina egna leksaker med sina nappar. SÅ söt! Jag blev som helt rörd, hehe! Så ska jag också göra med mina barn när den dagen kommer :)

Då vet ni! ...Om ni orkade plöja er igenom denna lördagsavhandling ;P Hoppar ni får en trevligare kväll än vad jag vet att jag kommer få. Ensam på en lördagskväll när man är ledig på söndagen är inget jag skulle önska min värsta fiende.

Pusshej!