Emelie tycker att jag ska skaffa en egen blogg. Alltså grejen är den att visst, fine det är nice att svammla om ingenting då jag vet att mina kära läser mitt struntprat, det känns som att vi umgås då, ni umgås med mig iallafall för en liten stund då ni får följa med mig i mitt lilla huvud. Men dilemmat är bara att jag nog skulle bli besatt. Jag blir lätt så när jag börjar något nytt. Ta typ en serie, jag kan inte se ett, två eller tre avsnitt av en ny serie, jag måste dampa på med en hel serie med tjugo avsnitt typ på en natt, det finns liksom inget annat. Eller Twilight, där är jag väl inte ensam om att ha blivit besatt men fan så brutalt jäkla hooked jag blev där! På tal om Twilight, innan jag fortsätter, här om morgonen när jag skulle till jobbet och gick utanför dörren regnade det. Det är kanske inget bevis på min besatthet i det, men följden av regnet. När jag tänkte "satan, nu skulle jag ha tagit med mig ett paraply, fan nu blir jag blöt och jävlig" ploppade samtidigt en annan tanke upp i mitt huvud. Jag tänkte "men jaha att det regnar, det är tusen ggr bättre än snö", sen kom den, min Twilight-tanke, asfaltet luktade sådär gott som det gör när det regnar och "jag gillar regn, det betyder att det är för varmt för snö", fast hon säger väl typ att hon hatar snö för det är för kallt för regn typ, kanske, men nå fan är det en Bella-tanke. Så nu fick jag övertyga mig själv offentligt att det var en Bella-tanke också.

Tillbaka till besatthet. Besatthet tar fram hemska sidor hos en själv. Avundsjuka, maniskt beteende, tävlingsvansinne. Fatta liksom om jag då skulle bli besatt av bloggning, då skulle jag vara avundsjuk på dem som hade en snyggare sida än jag, blogga så in i helvetet för att det är något nytt för mig och typ för att jag vill att miljarder människor ska läsa vad som går runt i mitt huvud, sen det värsta av allt, fatta kriget mellan mig och Emelie. Shit. Här kommer tävlingsvansinnet in om ni inte förstått det, fatta, bara tänk er om Emmlund skulle ha fler läsare på sin blogg än vad jag skulle ha, OH.MY.GOD.! Jag skulle bli tokig.

Som ni märker kan jag inte skaffa en egen blogg, det skulle inte vara bra för min mentala hälsa helt enkelt. Nej, jag ska inte skaffa blogg.

Idag är det fredag, wie --- hade jag sagt om jag inte jobbat tolv timmar idag efter en hemsk jobbvecka och för att jag ska jobba imorgon också. Blir det inte cash av det här suger Oslo!

På tal om Oslo och suga; cigaretter. Jag tror att det är en trend här, det är helt vansinnigt ALLA (förutom jag och Emelie typ) röker. Fan vad peninga tobaksindustrin ska dra in på Oslo alltså! Jävligt nice mode, svinigt jävla dyrt mode skulle jag vilja säga, typ mellan sextiofem-åttio NOK paketet mode, In-sane.

Och stövlar, undrar ni där hemma i Sverige vad ni ska ha i vår så är det stövlar, det är typ värsta assecoaren här. Typ "Se jävligt cool där du är sjukt piffad och bränn på och se lite obrydd ut med ett par sjukt hippa stövlar". Löjligt. Jaja.

Ikväll är Emelisan och dricker öl med jobbet, jag har heeela rummet för mig själv. Hade det inte varit för att jag är sjukt sällskapssjuk just nu och gärna skulle sitta och kramas med min övriga kära familj hemma hade det varit skönt, nu känns det bara stort. Och kallt. Jag ska så skeda med flismonstret inatt. Fy fan vad sur hon kommer bli, yes!


By the way, ser ni så passande bild jag valde där uppe, illustrerar både besattheten hos dem och mig liksom, fan så klockrent, riktigt jäkla urkul liksom (haha dör av skratt i min ensamhet över hur rolig jag är).

Ojoj om man ändå fick vara vampyr. Eller nej, ojoj om man ändå fick vara vampyr och med Edward.

Om några få minuter slår det över till att vara nio dagar kvar tills mitt alldeles egna hjärta flyttar hit. Det ska bli så skönt att ha honom i min närhet igen. Det finns ingen som det gör så ont att vara utan som det gör när jag är utan honom (sorry alla som trodde något annat ;P). Att få se hans ansikte det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar DET är lycka (inte för att det är något fel på Sandras nuna, men det går liksom inte att jämföra). Jag saknar dig hur mycket som helst baben. Fy tusan vad jag längtar tills nästa onsdag! :) Då blir det hotell och en jäääämarns massa mys. Måste pussas ikapp allt vi missat under drygt två smärtsamma månader då. Jag älskar dig!

Det krävs att man är en stark individ för att klara av att bo i ett kollektivboende. Det är heller ingeting jag rekommenderar för dem med svagt hjärta eller rent utav en pacemaker. Eller för den som lider av ångest eller aggressionsproblem. Eller kommunikationsproblem för den delen. Eller SANITETSPROBLEM. Främst för den som inte förstår sig på en manual när det gäller vare sig diskborste med diskmedel ELLER en diskmaskin. Garden är uppe. Den vita flaggan viftar inte ens på halvstång... Den är lååååångt ifrån Gabels Gate 48.

Alltså jag smäller fan av när jag ser den här tapeten. Från första stund har det varit min våta dröm. Min sovrumsdröm! FYFASEN! Den är så jämarns snygg att jag blir.. Jaa, jag blir arg. Arg blir jag fan! Den är så mycket jag så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Min dröm i tapetform. Eller typ, en tapet i drömform. Man kanske skulle ha köpt upp sig på ett lager rullar redan nu så att producenten inte får för sig att begå ett jäääämarns stort misstag INNAN dess att jag har hunnit hamstra till mig lite av denna skönhet. Gör han det så ska det bli hans undergång!

Over and out!

Lördagar är en dag som föräldrarna i Oslo verkar ha fått om bakfoten.  Jag är helt övertygad om att det är någon jäkel som lögnaktigt skyltat om att det är "öppet hus" med "öppen förskola" för familjer hos oss på Lördagar. :P Gärna så stoooooora familjer som möjligt är välkommna. Ju fler barn desto bättre! Och ju fler barn som cyklar runt i butiken med trehjulscyklarna vi har till utställning och desto fler barn som krälar runt på golvet med pull-back bilarna (som dem först gärna slitit upp från en förseglad kartong) som dem har "försten-att-få-fast-sin-bil-under-en-hylla-vinner-lekar" med, det är så bra det bara kan bli. Som att den som gör mest ståhej av sig skulle vinna ett pris. Typ, den förälder som har det barn som drar fram mest grejer utan att plocka bort, den vinner en lyxkryssning i Karibien eller något. Jag vill bara räta ut och klottra över detta missförstånd. Jag vill inte nödvändigtvis behöva känna att jag levt mer under en och samma dag än jag hittills gjort i mitt liv alla dagar räknade när jag kommer hem efter att ha jobbat en lördag på ynka 6,5 timmar.

Who needs a träningskort när man kan jobba lördagar på mitt jobb? När man springer dem där 1000 trappstegen upp och ner till lagret och lyfter kök och bilar som känns som att dem skulle väga liknande vid riktiga bilar och riktigt kök.

Jepp, att överdriva är min thing! "läses bäst med en nypa salt", som det står till höger. Men jag överdriver inte när jag säger att jag sitter tröttare än jag någonsin varit och att jag har det faktum att jag vet att jag har den tråkigaste lördagskvällen någonsin framför mig som ligger och gnager i bakhuvudet gör att jag är sjuuuuukligt neggo idag. Men jag gillar mitt jobb - faktiskt! :) Aldrig under morgonen när jag tar min 30 minuters promenad ner till jobbet känner jag "guuud, vad jobbigt det ska bli". Bara tvärtom! Och aldrig när jag tar min prominix hem känner jag heller att det varit en dag att spy på. Fy fan vad jag har haft tur med jobb alltså! Det får vi allt tacka Isan för som ligger och glassar i Malaysia för tillfället. Ska bli extra kul när hon kommer tillbaks dessutom! :)

Och jag överdriver DEFINITIVT inte när jag säger att det kom in världens sötaste pöjk idag! :) Haha, 2 år som äldst. Han kom in med ett tjurigt ansikte och i handen höll han en påse som han kramade så hårt han bara kunde. Ingen kunde ta miste på att det var HANS påse. Han kollade på påsen.. sneglade lite på leksakerna. Påsen... ännu lite till på påsen... Och leksakerna.. Också gav han efter och valde ytterst noga ut dem finaste leksakerna han kunde tänka sig i hela butiken. När dem sedan kommer till kassan för att betala så frågar mamman med en övertydlig stämma; "Visst går det bra att betala med nappar här" *flört flört*. "Jaa, men visst självklart" svarade jag leende och sneglade på hans, och för tillfället bara, hans påse. Ansiktet drog ihop sig så mycket det bara kunde på den lille. "Så, då får du ge dina nappar till damen i kassan, annars blir det inga leksaker förstår du!". Motvilligt och efter många om och men lämnade han över påsen med sina käraste nappar till mig som betalning för dem nya fina leksakerna han valt att starta ett nytt kapitel i sitt liv med. Oj, så många tårar han ska ha fällt där hemma innan han gett med sig att betala sina egna leksaker med sina nappar. SÅ söt! Jag blev som helt rörd, hehe! Så ska jag också göra med mina barn när den dagen kommer :)

Då vet ni! ...Om ni orkade plöja er igenom denna lördagsavhandling ;P Hoppar ni får en trevligare kväll än vad jag vet att jag kommer få. Ensam på en lördagskväll när man är ledig på söndagen är inget jag skulle önska min värsta fiende.

Pusshej!

Aaa, nämen 5 dagar sedan det senast skrevs något i bloggen. Det var inte ens jag. Det var Dee-Dee. Jag skrev för 7 dagar sen. Det måste ju typ vara nytt rekord av något slag. Nytt rekord i att tänja på alla tänkbara tidsgränser när det gäller bloggande. Typ rekord i att vara segast i världen med att skriva nya inlägg. Allra, allra, ALLRA sämst i världen på uppdatering. V-Ä-R-D-E-L-Ö-S! Jag skulle ju kunna komma med någon bortförklaring om att jag inte haft tid. Eller typ att jag haft en nära-döden-upplevelse vilket varit så påfrestande för mitt psyke att det skulle ge efter om jag använde detta bloggverktyg för ofta. Men, det skulle vara lögn. Jag som trodde att jag skulle bli så jämarns flink på uppdateringar efter den nya designen. Attans! Näe, nu får jag allt ta och hånflina åt mig själv och den optimistiska sidan av mig. Som jag sa - värdelös!

Jag har så ont i mina benhinnor att jag tror tammefan att jag skulle kunna dö. DET känns fan som en nära-döden-upplevelse. Det är inget jag rekommenderar att ni provar där hemma. Okej.. Dö var ju kanske en överdrift i det här fallet också. Men jag tror tammetusan inte att jag är långt ifrån att spy av smärta. Eller... Hmm.. Kan det kanske bero på att min mage strejkar för tårtan som åts igår? Kan vara!

Appropå tårtan. Igår var ju världens bästa Sandrulls, Drullets, Dee-Dee's, mongisens, berdongisens, stördots, miffots - kärt barn har många namn - födelsedag! Det firades med brak och dunder (läs; vilket resulterade i brak och dunder i magen). Räksmörgås med ägg och majo till frukost. Bacon och vitlöksstekta champinjoner till middag och sist men absolut inte minst (tvärtom), en feeeeet tårtliknande chokladkaka till självaste toppen av födelsedagsfirandet. Sen toppade vi den toppen med godis-dödskallar som skickats från grannlandet dagen till ära. Ouff! Blir fan sprängmätt bara av att skriva ner vad vi åt igår. Fet som ett bregottpaket kände man sig efteråt. Åtminstonde så gjorde jag och Sandra det eftersom vår nya sambo inte åt något. (Jupp, du läste rätt, vi har en ny sambo!). Han satt bara och puffade på med sin cigg hela kvällen. Inte så mkt till sällskap men ack så trevlig att titta på. Se för er själva här nedan. Han är också nykommen från Sverige. Han kom i samma packe som dödskallarna.

- Var är dina vantar?

- Jag la dom i stövlarna!

Haha, jag måste ju faktiskt säga att jag diggar den där Oscar. Han är en person som får en att inse att man själv nödvändigt vis inte behöver skaffa barn. Haha, morsomt!

Igår var vi på IKEA. Vi var 5 personer som skulle enas om vilken stekspade som var bäst, vitlökspress, vilket knivset som skulle inhandlas och om vi skulle köpa en skrapa för 8 kronor eller inte? Det gick mer smärtfritt än vad jag någonsin tänkt mig, men fan alltså, riktigt smärtfritt ska man väl aldrig få ha det? Diskställ i trä? Diskställ i metall? inget diskställ? Tänka sig vilka viktiga livsval och megakval man ställs inför varje dag alltså. Det är ju ett under att man ens överlever. - suck, pust, stånk och stön -

Idag var det utlottning på jobbet, på något jag inte ens visste att det skulle vara någon utlottning om. Men vann jag då? - OM jag vann!! Jag vann något stort. Grande.. Magnificent.. Dunderoooobraaaaos! Äh, jag ljuger, jag vann en cheesemeny på BurgerKing. Men bättre det än ingenting. Fan, ibland har man tur alltså.

Så.. Klockan har just slagit 22.08 och jag ska gå och lägga mig. Orkar inte sitta uppe och gnabba med en tjurig Mikael som protesterar och sätter ner foten genom att logga ut från skype för att sedan logga in om 15 minuter igen. Jepp, jag hänger ut honom. Hänger ut honom inför alla 23 unika träffar +/- som läser den här bloggen varje dag (oooooh, massiv mängd människor!). Naken, rädd och exposed är vad du borde känna dig. Men sorry babe... Jag är för trött. I'm getting way too old for this shit. Och eftersom jag vet att du har min blogg som startsida så säger jag god natt, puss och kram, jag älskar dig och saknar dig i oändliga och smärtsamma mängder, här istället. ;)

God natt!

Sitter i vardagsrummet och njuter av en totalt helstädad lägenhet. Det var inte igår. Eller, det har aldrig hänt sen vi kom hit, rättare sagt. 3,5 veckor har vi varit här nu redan. Tänka sig så jäkulskt fort tiden går. Och detta innebär att Mikael kommer om typ 3 veckor. Det finns nog ingen gräns för hur mycket jag längtar tills dess. Inte för att Sandra är ett dåligt sällskap, men det är någonting som fattas alltså. Min Baben! Haha, och våra sambos som trodde att vi var ett lesbiskt par när vi kom hit för att vi delade på en dubbelsäng och verkade göra allt tillsammans. Ingen utav oss ville ha överslafen i våningsängen så det är väl inga konstigheter för ett syskonpar? Att vi tar strider mot varandra som om vi vore ett par som varit gifta i 40 år är en helt annan femma. Det var bara så roligt att dem uteslöt alla logiska förklaraingar när alla andra vi någonsin träffat trott att vi varit tvillingar. Näe, flyttar två tjejer till Oslo och delar på en dubbelsäng istället för våningssäng så blir man helt plötsligt lesbiska. ;P

Att ha såhär fint, rent och fräscht hemma är något jag kopplar ihop med fredagar. När vi var yngre och kom hem vi 17-tiden på en fredag så var det alltid nystädat inför helgen. Stereon stod på och spelade cd-skivor såsom M.L.T.R, Westlife eller The Refreshments och alla familjemedlemmar visste vartenda litet ord som näst skulle komma strömmandes ur högtalarna. Pappa stod vid spisen och stekte köttet som skulle avnjutas till potatisgratäng eller liknande och mamma var nyduschad och gjorde sig fredagsfin framför spegeln. Många bra minnen! Saknar alla mysiga familjemiddagar som vi annars har så ofta. Det är den värsta biten att vara utan när man ska vara ute och flänga i världen såhär. Men fasiken så skönt och uppskattat det kommer bli när vi väl är hemma igen. Saknar er alla underbaringar! Puss på er!

Kvällen kan börja! Cola, potetgull och... trot eller ej, FILM. Vi sprang (bokstavligen) till Kiwi i sista sekund för att shoppa kvällsgöttes (svindyrt), så förhoppningsvis kommer vi gå +/- noll (knappast - I can only wish att det var så lätt). Så nu har jag fått en sån där jämarns astmaattack av den sviniga kylan. Och jag har hört att cola är bra att dricka då (I wish again) så det var ju tur att vi har det hemma nu då. Vi köpte 6 liter i förebyggande astmasyfte tänkte jag.. 8)

Go kväll gott folk!

Idag har jag varit värsta hemmafrun. Medan min sambo gick upp i ottan för att åka till jobbet och dra in kosing till hushållet (nu ljög jag, hon drog in peninga till sig själv) tog jag en sovmorgon till halv elva. Efter det gick jag upp, tog en dusch medan jag kokade mitt mumsiga te! Sedan städade jag (vilket det oftast är jag som gör tro det eller ej) och gjorde vårt lilla rum skinande rent! Efter det gick jag ut på en helt underbar promenad längst Gabels Gate ner till hamnen nedanför oss och det är av den anledningen jag skriver nu faktiskt, ni ska få följa med mig på min promenad! Men innan promenaden måste jag bara tillägga för att fortsätta på mitt "Desperate Housewives"-tema att jag efter promenaden gjorde den goeste middagen till mig och min hårt arbetande sambo, och det liksom fullbordade känslan av att vara en hemmafru. Så, nu när det är sagt kan promenaden börja!

Vi börjar från tredje våningen

Utanför vår dörr kommer du genast ut på ett av Oslos miljarder shoppingstråk!

I så här fina hus får man bo om man bor där vi bor.

Helt underbart!

Parken precis vid vattnet.

Här satte jag mig och solade i en och en halv timme medan Emelie kämpade med miljarder kunder. Hehe skadegädje.

Såhär fåre bli! :) Iaf ett tag framöver.. Some colour! Weee :D redan gladare. Eller, där ljög jag -  New moon spelas i bakgrunden... Edward har just lämnat Bella så jag är frankly helt förstörd. Mer New Moon till mig sen blire sängen. Jobb imöra!