Det finns medel som kan göra ditt hår rakt och även medel som kan göra vilken blodhund som helst slät i fejjan - borde det då inte komma ett medel som gör att du inte behöver stryka dina kläder? Dem blir liksom automatiskt raka när dem torkar?! Det borde komma och revolutionera världen. Ta oss alla med storm. Eller ska man måsta vara själv om att komma med den uppfinningen? För den finns väl knappast redan?! Eller, det kanske bara är jag på hela planeten som inte har blivit tagen med storm än?! - TA MIG MED STORM! visa dig! Please, meee need you rakaklädermedel. Jag har ödslat alldeles för många timmar på strykning i mitt liv, och de enda gånger som jag har strukit är under de senaste 3 veckorna. Men jag kan lova er alla, att det är mer än vad det flesta kommer att göra under heeeela eran livstid. 2,5 timmar per dag i 15 dagar (jaa, jag slipper ju faktiskt undan på helgerna) det är = 37,5 timmar det. Huga! Nästan så jag har slösat två dygn av mitt liv på strykning :O Det här håller ju inte. Och det är på tre veckor. Om jag då ska vara här i sex månader kommer det att resultera i nästan 13 dygns strykning. Jag har aldrig påstått mig vara något mattesnille, så den som vill ha en säker siffra bör räkna själv. MEN, om det stämmer så kommer jag fan ha slösat en halv månad av mitt liv på att stryka pyjamasklänningar och kalsonger till fritt främmande människor (nästan iaf). Fyfan. Det här är inte klokt. Vad människan utsätter sig själv för alltså. Man slutar aldrig att våndas.

Imorgon ska jag på en bondgård. VIlket innebär att jag kommer jobba 5 timmar mer än vad jag egentligen borde. Jag tror inte att hon räknar med att jag ska ha något för det, precis som idag då jag har jobbat 2 timmar mer än vad jag borde eftersom hon bad mig ta hand om FEM ungar extra vilket innebär 9 ungar (så pass säker är jag på min matte). Men isåfall ska allt Emelie sätta ned foten. Jupp, det ska hon! Hur som haver så kommer bongården att vara det närmsta kött jag kommer komma under min vistelse i England. Min mage skriker efter kött, men det äter dem fan inte. Den värdelösa englandsaptiten jag har har börjat visa sig allt för mycket. Så inte nog med att jag vill ha medel till att göra kläderna raka, jag vill ha kött också (det låter liiiite grann som att jag möjligtvis kan ha svag järnbrist).

Återigen ett inlägg utan bilder. Mängda tråkigt, jag vet! Men, what can you do?!

Om det inte hade varit för att hela huset skakar så hade jag faktiskt trott att en clown eller något (förlåt Sandra, hehe) hade öppnat upp min skalle i natt och satt in ett vindspel, för det här är tammetusan insane. Kan någon vänlig själ ta ner det det förbannade vindspelet, hoppa på det, och om det så behövs, strypa det. Den som tar sig det an får betalat. Jag lovar!  Hur som, så kan det inte vara stabilt byggda hus det här. En vända med tegel, sen fick de vara bra så, tyckte förmodligen byggarna och valde att ta extra lång kaffepaus istället. Dem är inte väl isolerade för den delen heller. Sitter här med, sockar + tjockisar, mjukisbyxor, linne, tröja + tjocktröja, och jag har ändå knottrig kropp. Nästan så att håret på huvudet lyfter sig självt det också. Men tacka vet jag heltäckningsmattan i mitt rum, han gör susen. Eller?! Heltäckningsmatta borde det inte få heta ifall inte väggar och tak är klätt med det as well. Då kanske jag inte hade suttit och knapprat på mitt tangentbord med istappar som substitut för mina fingrar. - Det måste ju vara såhär det engelska vädret egentligen är. Det kanonvädret som varit hittills har nog bara varit rena rama turen. Jag röstar för mer tur åt folket. Eller åtminstonde åt mig.

Undrar hur gamla dem här husen egentligen är?! Eftersom det här området ändå hör till den centrala delen av London, och Londons kärna har funnits sedan urminnes tider så har jag svårt för att tänka mig att det är hus a´ la 1900tal. Utvändigt ser det iaf ut som att det har varit medelklasshus som har fått sig många smällar sedan dem byggdes år 1600, typ.  Ni förstår poängen iaf?! Sen är det högt som fan i tak, och konstig planlösning med en massa skrymslen vrår som aldrig skulle tillåtas av en arkitekt av senare tid. Eller har jag bara förutfattade meningar nu om hur husen såg ut förr? - Kanske det. Men om det skulle vara så att det har varit en arktitekt av senare år så hoppas jag att han inte fick nå fler jobb efter dessa byggen, för det här är då fan ba' halvgjort!

'Halvgjort'.. Jag älskar det svenska språket! Hitta ett enda ord som kan beskriva det på engelska ni. Då ska ni alla få en guldstjärna - det ska jag se till!

Update; Tänk isärskrivning Sandra! Half done = 2 ord.. Det är inte ett sammansatt ord, tyvärr! Finns inget i ett. Kolla vilket lexikon eller språkverktyg du vill - det har jag! ;P Jag skulle väl inte låta mig bli trampad på så lätt inte? hehe

Kanske inte syns så bra då den igår tappade både färg och form, men det är iaf ett 'm' i hjärtat.

Sur.  Arg.  Less.  Irriterad.  Förbannad.  - En riktigt bitterfitta är vad jag är just nu!

Nu är det bokat och klart! :D Yeeeey vad jag längtar! hoppas tiden går dunderfort bara så jag kan få mig lite kärlek snart - för det är klart ensamt här borta. Se bara på kvällen ikväll?! Har inte haft allt för mycket kontakt med omvärlden. Den har mest bestått av tvätt och att rita. Fast det är grymt härligt att få ut lite av sin kreativa sida, det har jag saknar ENROMT! Så det ska jag inte klaga på. Gud vad jag saknar min pyssellåda jag har där hemma :)) Eller låda och låda, pysselgarderob är nog det rätta ordet ;P

Imorgon iaf så blir det nog en sväng runt centrala! - Fick ju så jäkla härlig lön den här veckan, så jag känner att ett par skor eller två ska jag allt kunna unna mig ;P Sen kanske det blir utgång med en italiensk au pair - får be till gud att hon inte är lika tööör som den förra!

Mina ögon håller på att falla ihop, men jag ska allt plåga mig själv ett tag till. Måste nämligen läsa ut bok nr. 2 sedan jag kom hit till England. Den är ju bara för bra :) Hela Denise Rudbergs serie rekomenderas starkt! Så roligt när man får följa dem olika karaktärerna men under andra perspektiv från bok till bok. - Aaop, så det ska jag göra nu :) God natt!

Goddagens goddag! :)

Hur står där till?! Här står det till så bra som det möjligt skulle kunna göra när jag är ute på vift i världen solo allén. Solen skiner på för fullt utanför fönstret, jag har skön musik som sprudlar ur högtalarna och det är inte en enda själ i huset utom jag själv som sitter uppe på min säng och knaprar cashewnötter som att livet inte skulle bestå av något annat. Jag börjar inte förrän kl 16 idag heller, det är skönt! :) Ska snart ge mig ut i solen på ännu en shoppingrunda hade jag tänkt! Det kan aldrig slå fel - ooonej! Hade tänkt att söka mig in mot en annan shoppinglane som jag vet ska finnas här i Balham, men då är det bara den svåra och kanske den viktigaste frågan av dem alla kvar; vart? Det har jag faktiskt ingen aning om, men jag vet att jag har varit där. Käkade lunch där någonstans andra dagen jag var här, men det var inte så att jag uppmärksammade vägen dit. Det borde jag kanske ha gjort. ;P Äh, what the heck, det här kan bli ett spännande äventyr, vi får se det så, haha!

Jag fick världens ångest över livet när jag läste en artikel i tidningen i morse om hur den tragiska skidolyckan slutade som skådespelerskan Natasha Richardson var med om för två dagar sedan. På två dagar ändrades hennes familjs tillvaro drastiskt då dem insåg att hon inte skulle överleva, det fanns ingen anledning att dra ut på hennes lidande med en operation, så efter ett dygn på sjukhus valde dem att stänga av hennes respirator. Jag förstår  verkligen inte hur livet kan vända sådär totalt och så tvärt. Jag vill inte förstå. Jag kan inte ens tänka mig in i situationen av att förlora någon som alltid stått mig nära,  en person som har funnits med hela mitt liv, en person jag älskar Jag får panik bara jag snuddar vid tanken. Direkt efter jag läst artikeln var jag tvungen att greppa telefonen och ringa Mikael. Så länge jag får höra antingen hans eller någon annan näras röst så känns världen trygg. All övrig tid tänker jag alldeles för mycket på vad som kan hända. Jag hatar det, det får en att må uruselt, speciellt med tanke på att jag inte kan vara på plats inom några minuter eftersom jag är i ett helt annat land. Men jag antar att man inte kan sluta leva livet i tankar om vad som kan hända. Jag hyllar istället livet och tränger bort alla dåliga tankar. Dem är ändå inte till någon nytta.

Har även gjort some serious strykning idag. Har stått i 2,5 jävla timmar och jag blev likt förbannat inte klar. När man ska börja stryka pyjamasklänningar och kökshanddukar, då har det fan gått för långt! Det gör dem baaaara för att, BARA! Sen byter dem sängkläder i minst en säng varje dag - även det BARA för att! Jaja, life is a bitch!

..Tänka sig att jag faktiskt hittade hem från centrala alldeles själv ;)

Nu ska jag sova! :) God natt

God morgon världen! :)

Idag är det perfekt shoppingväder känner jag. Bara för det måste jag ge mig in till centrala. Men hur i tusan ska det gå på egen hand? :O Det blir ju Oxford street - det är det enda stället jag vet hur jag tar mig till och från. Så nej Mamma, det blir inte Harrods idag heller ;P Och inte heller Madame Tussauds. Appro på Madame Tussauds, det kostar £25 att gå in där.. typ 300 spänn! Fy satan vad cash dem ska få in på bara en dag alltså. Sanslöst!

Kate frågade nu såhär på morgonkvisten om det var okej att hon tog dem till skolan istället för att jag skulle göra det idag - "are you OK with that, Emelie? Or you could come with us if you want to?!" - Näääe, tack, jag tror det är bra som det är. Men ha så kul utan mig, jag ska försöka ha det utan er iaf, hehe!

Nu måste jag springa till tunnelbanan och ta första bästa tåg - jag är tammefan nervös!

Hejs! :)

Nu är den stackars städerskan här igen. Det känns som att det var 3 dagar sen senast, men det är alltså hunnit gå hela 7 dagar. Helt otroligt! Men med tanke på alla oreda som är här så skulle hon behöva vara här 7 dagar i veckan. Innan jag kom hit så sa Kate att dem iaf hade städerska 5 dagar i veckan, men det var BULLSHIT! Dem trodde inte att jag skulle märka det eller? Speciellt inte med tanke på att det är mig dem sätter på all städning efter barnen?! Barnen vet inte hur man städar undan något. Dem vet inte vad det är för något. När jag frågar om dem kan plocka undan efter sig själva så blir det är jäkla tjohej. - Nähe, och vem hade du tänkt skulle plocka bort efter dig då? - Eeeeh, du eller mamma såklart! - Också får man onda ögat av mamman, då äre ju bara att göra som barnen säger då. Tragiskt!

I övrigt så har kidsen ett egen bollhav här hemma. Ett bollhav som dem aldrig någonsin leker i utan det finns bara för att. Som med alla andra deras leksaker. Dem får ju ändå nya varenda dag, så varför skulle dem behöva visa någon uppskattning för dem saker som dem faktiskt redan har? Det finns säker en miljard grejer i deras rum som dem aldrig ens vet finns där inne. - Jag tycker det är sååå fel det bara kan bli!

Deras mormor kom iaf just förbi en sväng. Pratar på och är rolig som vanligt. Hon är en trevlig dam :) Henne skulle jag vilja bo hos istället. He sku va nåt!

Näe, nu ska jag nog stryka, sen väcka plutten, byta blöja och ge honom lite mjölk. Sen sååe borde Kate vara på ingående om en timme eller två :) SKÖNT!!

Hejs

Tredje veckan är jag alltså inne på nu. Cirkus 19 veckor kvar då?! Det låter ju som en fjärt i rymden, men det är hiskeligt mycket mer än så. Det är nästan 5 månader. Five fucking jäkla months. Det kommer ju inte att gå så fort, inte såsom jag vantrivs. Eller? Kommer det bli bättre mån tro? Jag hoppas verkligen, verkligen, verkligen det. Sammanlagt 6 månader av mitt liv jag ska spendera här, jag vill verkligen kunna hålla ut dem sketna månaderna. Tragiskt att jag ens ska behöva använda dem orden, 'hålla ut'.. Det borde vara 6 månader av lycka och välmående - är jag onormal? Näe, jag tror hellre att det är den här familjen som är onormal. Eller det kanske är England som är onormalt gentemot SVEA rike? Kanske tvärtom? Jag vet iaf inte om jag tycker det är så normalt att självmant kasta sig in i en helt främmande familj för att ta del  av deras vardag.  Fast vad är egenlitgen normalt och onormalt? Rubbat, kanske är ordet jag söker?!

Idag har jag och pappa Dan levt i framtiden. Vi levde morgondagen idag. Vi tyckte ovetandes att det kändes som en bra idé! Jag gick och droppade Maisie på dagis klockan 9.15 i vanlig tisdagsordning och pappan skickade med gymnastikkläder till Paddy 6 år i vanlig sporttisdagsordning. Inte konstig att fröknarna kikade lite konstigt på mig när jag lämande Maisie kl 9.15 istället för 12 i vanlig måndagsordning, och inte konstigt att Paddy sa till pappa Dan imorse att han inte skulle behöva några gymnastikkläder. 'Åhåjo, unge man, du ska visst vara med på gymnastiken".. Det var inte förrän jag fick ett svar på födelsedagssmset jag skickade till världens bästa Sandra som jag insåg att vi var en dag före alla andra. En jävla tur att jag skickade smset däremot, annars skulle dem två äldsta ha suttit på skolan fram till kl 19.30 ikväll. Det hade nog inte varit så uppskattat. ;P Så jag fick lite panik och ringde Dan i alla hast - han kunde fan inte andas av all skratt.

Btw så har jag varit själv med kidsen idag, fram till typ kl 19.. GOSH! jag är heeeelt slut! Skulle kunna somna bums. Frukost, klä alla till skolan, ut med alla ur huset, lämna på olika skolor och dagis, hem med minstingen, lunch, ut i parken, hämta på dagis, mellanmål, hämta på skolan, måste ta med dem minsta överallt, hem, alla barn till lekparken, alla barn hem, laga middag till alla barn, städa efter alla barn, byta 1000 blöjor, bada minsta pluttarna, vänta tills Dan kom hem. Jag är helt knäckt! Hur har du överlevt mamma?

(inte det snyggaste men ni förstår konceptet! ;))

Jag saknar doften av hemma - mitt och Mikaels hem. Jag saknar att somna på natten omslingrad med den jag älskar. Jag saknar att på morgonen få vakna brevid den som får mig att må som bäst. Jag saknar alla morgonpussar Mikael tar sig tid till att ge mig hur sen till jobbet han än må vara. Jag saknar att inte ha min älskade familj på gångavstånd (även om man allt för sällan går för det). Jag saknar att kunna kliva upp och äta frukost ur min egen kyl - frossa i norrmejeriers mellanmjölk och youghurt. Jag saknar att gå in i min walk-in-closet för att ta fram dagens kläder. Jag saknar att flera gånger i veckan stressa iväg till ett jobb där jag faktiskt trivs och tycker om mina arbetskamrater. Jag saknar alla kvällar the golden quatret vanligtivs brukar umgås på. Jag saknar att laga mat tillsammans med min älskling - bara att få duka bordet tillsammans är något man underskattar!. Jag saknar att kunna använda krydda i maten. Jag saknar att kunna torka mina kläder i ett torkrum. Jag saknar att tända hundratals ljus omrking mig när vardagen känns alldeles för trist. Jag saknar att vilken som helst tid på dygnet kunna stå hur länge jag vill i min egen dusch, kanske klippa tånaglarna i 20 min om jag skulle vilja det. Jag saknar att faktiskt kunna helslöa en kväll framför tv i brist på ork för några kraftansträgningar. Jag saknar att kunna vika mig av skratt - eller ens att få sig ett gott skratt. Jag saknar den svenska telefontaxan. Jag saknar att få hålla MIkael i handen dag som natt. Jag saknar det svenska språket och framför allt den norrländska/umeanska dialekten. Jag saknar mina och Mikaels sista-minuten-handlingar vi ständigt gör på Maxi. Jag saknar att inte ha stenkoll på varenda lite vrå i staden där jag bor. Jag saknar falukorv och köttbullar. Jag saknar den tiden då jag knappt visste vad baked beans var för något. Jag saknar till och med mina fina kökshanddukar som jag själv valt med omsorg. Jag saknar att kunna lyssna på musik dygnet runt. Jag saknar att kunna vara mig själv. Jag saknar allt som är hemmavant.

Igår gick jag, utan att överdriva, en mil i killer heels. Mina fötter är bokstavligen döda idag. Det gör ont att gå i trapppor, för då måste jag ju faktiskt räta ut fötterna som på senaste intagit en mer ihopskrumpen form. Båda mina apostlahästar har fastnat i formen av en 10 centimers klacksko - det är inte skönt! Dem båda skriker åt mig att dem vill ha ett slut på det hela. Aldrig mer komma tillbaka. Antingen ny ägare eller ge upp för gott. Tillbaka skriker jag till dem att de är två odugliga apostlahästar som mer än gärna får lämna mig. Jag är ju ändå ensam på den ö jag sitter, och ett par fötter hit eller dit gör väl ingen skillnad? Jag har dessutom just spräckt dem fetaste blåsorna i världen som under gårkvällen bildades på mina småtår. Så jag har numera en halv liter oidentifierbar vätska till salu om det är någon som skulle vara intresserad. Jag har ont. Och jag tar självfallet tillbaka allt jag sa igår om att skavsår gör mig glad. Det måste däremot ha varit alkoholen som talade. Vems påhitt är det för den delen att alkohol ska säljas billigt i just London? Dumheter! Inte konstigt att alla vill bjuda på drinkar när det dem erbjuder sig att bjuda på praktiskt taget är gratis. Något som däremot inte är billigt är taxi, men jag hade turen att hitta en riktigt hyvens taxichaffis igår efter att jag lämnat mitt ohyggligt tråkiga sällskap. Han stannade taxametern på £9,60 då han insåg att jag förvirrat mig helt. Annars skulle det hela kunna sluta riktigt dyrt. Tack för det - du fick mig att inte tappa hoppet helt om mänskligheten. Gårkvällen är inte mer nämnvärd än så. Nu vet ni att jag överlevde kvällen iaf. Det var iaf roligt att få vara tillfixad igår. Det har det inte blivit mkt av nu på slutet. Mer tillfix åt mänskligheten, tack! Inte så att man nödvändigtvis dolar på med smink och hår på mornarna då det enda dagen kommer bestå av är att byta bajsblöjor.


För i övrigt så har Dan och barnen kommit hem igen. Det märks mer än väl. Det märks att han aldrig har tagit hand om barnen själv förut. Han vet inte ens vad barnen brukar äta för mat så han gjorde det enkelt för sig och köpte färdigrätter. Han trodde knappt att 1åringen kunde tugga sin mat, så han ville ge honom flytande föda innan jag sa att han kan äta det alla andra äter. Kidsen grinar så mkt så det verkar inte som att livet skulle gå ut på något annat. Varför gör jag det här?

Finns nog inte så mkt mer att tillägga om min tllfälliga tillvaro mer än att den är allt annat än vad jag önskar att den var, tyvärr!

Over and out!

Har tagit en Indien tur och retur på tre timmar idag, haha! Har nämligen varit in till Tooting, den indiska delen av London. Helt sinnessjukt att det verkligen finns magiska linjer i en storstad som denna, vilka gör att så fort du passerat dem så kliver du in i en helt ny värld. Det är fascinerande mina vänner! Satt på bussen också poff - India, here I am! Allt var verkligen indiskt. Indisk klädbutiker, indiska marknader, indiska matbutiker/restauranger, indiska skolor.. Jag väntade bara på att en åsna skulle dyka upp bärandes på ett ok fullt av vatten. Ni ser bilden framför er right?! Sen mitt upp i allt så kommer plötsligt Primark upp. Vem blir då inte lyckligast i världen? Jo, jag! £13 fattigare (ca 150 kr) men 2 par skor rikare, 12 par örhängen, 1 skärp, 2 ringar och lite hårgrejs senare så var jag nöjd. Då väntade bussen på mig in till Balham. - Skor kommer att bli min död!

Jag vet inte om det blir ngt pubbande ikväll eftersom Laura kanske skulle sitta barnvakt. Men hoppas kan man ju göra! Annars gjorde jag mig en hel massa besvär i onödan inne på Waitrose då jag köpte alkoholhaltig dryck (även kallat sprit) med mitt svenska ID-kort.. Gosh! Får komma ihåg att ta med mig passet nästa gång.. Att det ska bli så mkt krux alltså!

Får se ifall det blir någon utgång ikväll, annars sitter jag nog här uppe på mitt rum å tråkar i min ensamhet istället (då skulle allt mamma må bra va! ;P) But we'll see about that :) Annars får jag önska en trevlig fredag och en underbar helg till er alla! KRAM