...

äll ska vikv'Ik


Min dag i ledighetens tecken;

- Jaha Emelie, så vad har du gjort de senaste 90 minutrarna av ditt liv?
- Mjaa, jag har dammsugat lite. Vardags- och sovrummet fick sig en vända med dödsslukarn'. Dem återstående 3 minutrarna har jag pustat ut och rätat på ryggen för att jag inte ska bli misstagen för Quasimodo resten av mitt liv.

Fy fan vad jag blir less på värdelösa dammsugare. Allt jag kommer minnas av min lediga dag är att jag dammsugat. Eller dammsugat och dammsugat, dammråttorna har tydligen trott att vi spelat hockey för dem har då slutat upp överallt annars än i dammsugaren. Jag hade fan klarat mig bättre med en tandborste som sop och en glasspinne som skyffel. Förstår ni då hur totalt jäkla sinnesrubbat dålig dammsugare vi har i detta boende? Skamligt!

Nu ska jag se film efter allt besvär. Belöning och självömkan kallas det!

The passion is back!

Har hittat tillbaks till min passion. Inte bloggandet alltså utan att shoppa skor. Jag tror jag utsöndrar något typ av "sko-endorfin" i min kropp. Kärlek, lugn, lycka och moderskap är vad jag känner när jag tittar kassörskan en sista gång i ögonen och tackar för mina nyadopterade älsklingar. Det är en glädje som jag kan tänka tillbaka på när jag struttar ned på lagret för att hämta upp trehjulingar. Det är ett lyckorus som kan vara i flera dagar. I speciella fall kan det även resultera i veckor - fast det är ju så jävla jobbigt att vara glad jämt så om jag kommer på mig  själv med att FORTFARANDE vara barnsligt glad efter en vecka eller två så tar jag till med hårdhandskarna, smiskar mig på fingrarna och slutar le. Men innerst inne värmer det varmt om hjärtat iaf. Ljuvligt!

 

Appropå barsnligt; idag har jag ätit bland det godaste av middagar - kalla pannkakor med socker på och ett kallt glas mjölk att skölja ner det hela med. En tugga och jag hamnar i trans. Jag äter med en freneti som annars bara kan hittas i djurvärlden. Men ur denna trans vaknar man inte av tre klappar utan av att ha ätit tre pannkakor inom loppet av tre minuter och man känner plötsligt att man är dödsmätt. Barnsligt gott!

 


RSS 2.0